Leva som man lär
I Sverige snackas det mycket om kvotering, att det ska vara 50/50 på så många platser som möjligt. Det är ett fenomen som har varit aktuellt ganska länge i den svenska jämställdhetsdebatten inte minst från vänsterblocket. Just nu verkar det som att såväl de borgerliga som vänsterpartierna är ense om att det bör bli lagstiftning om just kvotering. Men å andra sidan så verkar det som att statsfeminismens (som har infekterat nästan alla partier) bild av kvotering inte alls är 50/50. Utan snarare att kvinnor ska vara majoritet.
Det märks tydligt i gårdagens Stockholms City
Könsfördelningen i de olika partiernas styrelser är följande:
Kristdemokraterna: 67%
Miljöpariet: 48%
Socialdemokraterna: 42%
Folkpartiet: 42%
Moderaterna: 35%
Vänsterpartiet: 33%
Centern: 0%
Enligt City så får kristdemokraterna priset för att vara bäst på jämställdhet. Utan kvotering, utan feminsitetikett. V å andra sidan får skämmespriset för att ha 33% kvinnor. Ett parti med kvotering och feministetikett.
Nu undrar jag varför miljöpartiet som har 48% inte fick beröm. Partiet som är närmast KVOTERING som innebär 50/50. Som sagt, kvotering innebär inte 50/50 som det framstås, ett parti är jämställdhetsvänligt så fort det är en majoritet kvinnor.
