Grönt
Miljöpartiet jobbar hårt för att etablera sig som en av Sveriges tre största partier. Partiet lovar guld och gröna skogar till den svenska befolkningen och försöker locka till sig medelklassen med dessa löften. Miljöpartiet arbetar efter en utopi som kommer att drabba Sverige så hårt om den blir förverkligad att Sverige inte är med på världskartan längre.
Om man låter bli att titta på de tomma löften om guld och gröna skogar och istället tittar på vad MP egentligen vill så ser vi detta.
Om man låter bli att titta på de tomma löften om guld och gröna skogar och istället tittar på vad MP egentligen vill så ser vi detta.
Stockholm kl 11.09
Yvonne gäspar stort. Sedan Hornsgatan nedanför sovrumsfönstret blev bilfri vaknar hon oftast inte förrän inpå förmiddagen. Hon halar upp datorn i sängen och konstaterar att elen återigen är avstängd. Ända sedan kärnkraften avvecklades har det blivit allt vanligare med blackouts i elnätet. För att klara av veckans lokala folkomröstningar får hon som vanligt gå ner till det lokala postkontoret istället för att rösta över nätet.
Sedan släntrar hon ner på innergården för att leta rätt på ett frukostägg. Stanken från utedassen och avfallshögarna slår emot henne när hon öppnar ytterdörren. Reningsverken och vattenverken slutade snabbt fungera när det blev allt vanligare med blackouts i elförsörjningen. I den kooperativa hyresrättsföreningen blev lösningen att bygga gemensamma utedass när toaletterna slutade fungera. Hon letar i avfallshögarna efter de frigående hönornas ägg, men kan bara konstatera att hon är för sent ute. Antagligen är det någon av uteliggarna som tagit dem. De tar sig in på gården trots att man byggt höga staket kring den.
Utomhus är det molnigt och vindstilla. Trots att man installerat både solceller och vindsnurra på taket lär de inte vara till stor hjälp idag. Uppe i lägenheten drömmer sig Yvonne tillbaka till tiden då hon kunde slå på kaffebryggaren på morgonen och fylla den med lite mocka. Det går inte längre om man inte är väldigt rik. Den ekologiskt odlade mockan, en av få produkter med undantag från principen om närodling, kostar mer än en månadslön. Det har helt enkelt inte Yvonne råd med, men hon har hört att presidenten brukar ta sig en kopp varje morgon.
Efter en minst sagt tråkig frukost börjar Yvonne promenera mot Kvinnohistoriska kunskapscentrumet i Solna. För många år sedan talades det om att bygga tunnelbana dit, men efter att man infört medborgarlön blev det helt enkelt inga pengar över till infrastruktursatsningar. Yvonne har pluggat i tolv år nu med studielön, men funderar på om det är dags att växla spår och läsa massmedie- och reklamkritik. Annars kanske hon tar ett sabbatsår med medborgarlön i väntan på att hon kommer underfund med vad hon vill arbeta med. Om hon nu överhuvudtaget ska arbeta. Många av hennes vänner har valt att enbart leva på medborgarlönen. De säger att det inte är värt att arbeta, i varje fall inte vitt.
Skövde kl 13.31
Jan stänger dörren med en smäll. Det gäller att vara snabb så att ingen värme släpps ut. Hans ekologiska villa är byggd med passivhusteknik och saknar element.
Sedan han fick sparken som yrkesofficer på P4 efter att det militära försvaret lades ner och han omskolades till vårdbiträde, har livet tagit en ny vändning. Idag var det HBT-kurs på det personalägda företaget för hembesöksvård där han fått ett friårsvikariat. Han har fått lära sig att heterosexualitet inte är en sjukdom, utan att det går att socialisera bort. Bäst är dock att barn får lära sig från början att inte bli heterosexuella, vilket är en av huvudanledningarna till att alla barn bör gå på genusdagis.
Det känns märkligt att arbetsdagen slutar redan efter lunch, men med 30-timmarsarbetsveckan i kombination med hans barntidsledighet på 50 procent blir det bara tre timmar om dagen på jobbet. Om en halvtimme ska han åka till genusdagis och hämta sin snart åttaåriga son Fredrik, som med den flexibla skolstarten börjar skolan först till hösten. Han hoppas att hans son snart inte ska behöva skämmas över sin fars heterosexualitet, utan att HBT-kursen snart ska ha gjort nytta och att han istället kan få en politiskt accepterad sexualitet.
Han slår upp dagens SD, Sveriges Dagstidning. Visserligen ogillar han public service-tidningen, men den kommer ju hem gratis. Och han slipper annonserna. Å andra sidan finns det inte längre några privatägda tidningarna kvar i landet efter lagarna om begränsat reklamutbud och på grund av pappersbristen. De flesta av landets pappersbruk har ju fått lägga ner på grund av den oregelbundna tillgången på el och de höga koldioxidskattern.
En artikel handlar om att Cirkus Brazil Jack startat årets turné. Fredrik skulle älska att gå. Själv tycker Jan inte att det är lika roligt längre. Clownerna, som fått ett uppsving i och med djurförbudet på cirkus, får honom att känna sig obehaglig till mods. Kanske är det hans sexualitet som återigen spökar? Dessutom blir det svårt att ta sig dit eftersom familjen inte längre har råd med bil.
Jan lägger undan tidningen och sträcker handen mot fotleden. Den elektroniska bojan kliar igen. Han hade i sin enfald trott att det skulle räknas som tillåten civil olydnad att officiellt deklarera sin heterosexualitet – men han slapp i alla fall fängelse.
Luleå kl 17.34
Ibrahim står och väntar vid busshållplatsen. Som vanligt vet man inte om och när de kommer. Till slut dyker en gammal antik buss över krönet och stannar till mitt framför honom. Han tar fram äpplena som han pallade i en trädgård en bit ner på gatan. Även om det officiellt sett är nolltaxa i lokaltrafiken så behöver man alltid muta busschauffören för att få komma ombord.
Fotbollsträningen i det mixade laget gick bra och nu ska Ibrahim hem och göra matteläxan. Han pluggar hårt för att få bra skriftliga omdömen i friskolan, men eftersom han kom hit med sin familj från Turkiet ett halvår tidigare har de inte mycket pengar att muta lärarna med.
Fast han förstår inte riktigt varför så många räkneexempel handlar om vördnad för naturen. Visserligen börjar den så sakta ta tillbaka sitt grepp över den sedan flera år nedlagda järnverket i stan, men så märkvärdig är väl inte naturen tänker Ibrahim. Jobb och industri är ju betydligt ovanligare än natur, tänker han.
Han fiskar upp mobilen och tittar på tv-nyheterna. Maria Wetterstrand, Sveriges första president sedan monarkin avskaffades, håller tal till nationen. Ibrahim fyller 16 i höst, och då tänker han definitivt inte rösta på henne i valet. Inte efter avslöjandet i TV ett halvår tidigare, då man med dold mikrofon kunde höra presidenten säga "Varför äter de inte bakelser?" när hon passerade ett av huvudstadens fattigare områden.
Åkarp kl 22.57
Åsa är förvånansvärt pigg efter den långa resan från Stockholm till Malmö, först två timmars tåg till Nyköping, sedan gengasbuss till Hässleholm och slutligen ett nytt och fint danskt tåg till Malmö. Det känns overkligt att vara i Skåne. Allt är så rikt och vackert. Allt sedan skåningarna i lokala val beslutade att tillhöra Danmark istället för Sverige.
Besöket hos dottern Marianne och dotterdottern Beata var lika uppiggande som vanligt. Åsa har lite svårt för barnbarnets förnamn, det får hon erkänna, men Marianne sa att det kändes som en Beata redan när hon låg i magen. Hemma i Stockholm hade dotterdottern antagligen tvingats bära ett pojknamn, som Birger, bara för att det var politiskt korrekt. Så har det varit ända sedan den nya namnlagen infördes.
Om Åsa var helt ärlig hade hon hellre åkt på en riktig semester istället, en sådan där Thailandsresa som folk gjorde förr i tiden innan koldioxidskatterna på flyget. Men numera får man vara väldigt glad att ta sig in i ett EU-land som Danmark igen. Passkontrollen är hård och man måste som svenska kunna visa att man har släkt i det EU-land man vill besöka för att få visum.
Åsa gick i delpension redan när hon var 60, men arbetar fortfarande några dagar i veckan med sin cykelreparationsfirma, trots att hon nu är 72. Medborgarlönen räcker helt enkelt inte till för att täcka kostnaden för resorna till dottern i Åkarp.
På nattduksbordet ligger en hel trave böcker. De flesta är gamla och slitna. Nya böcker kostar väldigt mycket, trots att bokmomsen avskaffats. Papper har helt enkelt blivit en bristvara i ett land som inte längre har någon egen industri att tala om. Hon bläddrar dock några sidor i Mona Sahlins memoarer ”Röd om kinderna”, där hon öppenmodigt berättar hur hon skäms över vad hennes samarbete med Miljöpartiet har lett till.
Yvonne gäspar stort. Sedan Hornsgatan nedanför sovrumsfönstret blev bilfri vaknar hon oftast inte förrän inpå förmiddagen. Hon halar upp datorn i sängen och konstaterar att elen återigen är avstängd. Ända sedan kärnkraften avvecklades har det blivit allt vanligare med blackouts i elnätet. För att klara av veckans lokala folkomröstningar får hon som vanligt gå ner till det lokala postkontoret istället för att rösta över nätet.
Sedan släntrar hon ner på innergården för att leta rätt på ett frukostägg. Stanken från utedassen och avfallshögarna slår emot henne när hon öppnar ytterdörren. Reningsverken och vattenverken slutade snabbt fungera när det blev allt vanligare med blackouts i elförsörjningen. I den kooperativa hyresrättsföreningen blev lösningen att bygga gemensamma utedass när toaletterna slutade fungera. Hon letar i avfallshögarna efter de frigående hönornas ägg, men kan bara konstatera att hon är för sent ute. Antagligen är det någon av uteliggarna som tagit dem. De tar sig in på gården trots att man byggt höga staket kring den.
Utomhus är det molnigt och vindstilla. Trots att man installerat både solceller och vindsnurra på taket lär de inte vara till stor hjälp idag. Uppe i lägenheten drömmer sig Yvonne tillbaka till tiden då hon kunde slå på kaffebryggaren på morgonen och fylla den med lite mocka. Det går inte längre om man inte är väldigt rik. Den ekologiskt odlade mockan, en av få produkter med undantag från principen om närodling, kostar mer än en månadslön. Det har helt enkelt inte Yvonne råd med, men hon har hört att presidenten brukar ta sig en kopp varje morgon.
Efter en minst sagt tråkig frukost börjar Yvonne promenera mot Kvinnohistoriska kunskapscentrumet i Solna. För många år sedan talades det om att bygga tunnelbana dit, men efter att man infört medborgarlön blev det helt enkelt inga pengar över till infrastruktursatsningar. Yvonne har pluggat i tolv år nu med studielön, men funderar på om det är dags att växla spår och läsa massmedie- och reklamkritik. Annars kanske hon tar ett sabbatsår med medborgarlön i väntan på att hon kommer underfund med vad hon vill arbeta med. Om hon nu överhuvudtaget ska arbeta. Många av hennes vänner har valt att enbart leva på medborgarlönen. De säger att det inte är värt att arbeta, i varje fall inte vitt.
Skövde kl 13.31
Jan stänger dörren med en smäll. Det gäller att vara snabb så att ingen värme släpps ut. Hans ekologiska villa är byggd med passivhusteknik och saknar element.
Sedan han fick sparken som yrkesofficer på P4 efter att det militära försvaret lades ner och han omskolades till vårdbiträde, har livet tagit en ny vändning. Idag var det HBT-kurs på det personalägda företaget för hembesöksvård där han fått ett friårsvikariat. Han har fått lära sig att heterosexualitet inte är en sjukdom, utan att det går att socialisera bort. Bäst är dock att barn får lära sig från början att inte bli heterosexuella, vilket är en av huvudanledningarna till att alla barn bör gå på genusdagis.
Det känns märkligt att arbetsdagen slutar redan efter lunch, men med 30-timmarsarbetsveckan i kombination med hans barntidsledighet på 50 procent blir det bara tre timmar om dagen på jobbet. Om en halvtimme ska han åka till genusdagis och hämta sin snart åttaåriga son Fredrik, som med den flexibla skolstarten börjar skolan först till hösten. Han hoppas att hans son snart inte ska behöva skämmas över sin fars heterosexualitet, utan att HBT-kursen snart ska ha gjort nytta och att han istället kan få en politiskt accepterad sexualitet.
Han slår upp dagens SD, Sveriges Dagstidning. Visserligen ogillar han public service-tidningen, men den kommer ju hem gratis. Och han slipper annonserna. Å andra sidan finns det inte längre några privatägda tidningarna kvar i landet efter lagarna om begränsat reklamutbud och på grund av pappersbristen. De flesta av landets pappersbruk har ju fått lägga ner på grund av den oregelbundna tillgången på el och de höga koldioxidskattern.
En artikel handlar om att Cirkus Brazil Jack startat årets turné. Fredrik skulle älska att gå. Själv tycker Jan inte att det är lika roligt längre. Clownerna, som fått ett uppsving i och med djurförbudet på cirkus, får honom att känna sig obehaglig till mods. Kanske är det hans sexualitet som återigen spökar? Dessutom blir det svårt att ta sig dit eftersom familjen inte längre har råd med bil.
Jan lägger undan tidningen och sträcker handen mot fotleden. Den elektroniska bojan kliar igen. Han hade i sin enfald trott att det skulle räknas som tillåten civil olydnad att officiellt deklarera sin heterosexualitet – men han slapp i alla fall fängelse.
Luleå kl 17.34
Ibrahim står och väntar vid busshållplatsen. Som vanligt vet man inte om och när de kommer. Till slut dyker en gammal antik buss över krönet och stannar till mitt framför honom. Han tar fram äpplena som han pallade i en trädgård en bit ner på gatan. Även om det officiellt sett är nolltaxa i lokaltrafiken så behöver man alltid muta busschauffören för att få komma ombord.
Fotbollsträningen i det mixade laget gick bra och nu ska Ibrahim hem och göra matteläxan. Han pluggar hårt för att få bra skriftliga omdömen i friskolan, men eftersom han kom hit med sin familj från Turkiet ett halvår tidigare har de inte mycket pengar att muta lärarna med.
Fast han förstår inte riktigt varför så många räkneexempel handlar om vördnad för naturen. Visserligen börjar den så sakta ta tillbaka sitt grepp över den sedan flera år nedlagda järnverket i stan, men så märkvärdig är väl inte naturen tänker Ibrahim. Jobb och industri är ju betydligt ovanligare än natur, tänker han.
Han fiskar upp mobilen och tittar på tv-nyheterna. Maria Wetterstrand, Sveriges första president sedan monarkin avskaffades, håller tal till nationen. Ibrahim fyller 16 i höst, och då tänker han definitivt inte rösta på henne i valet. Inte efter avslöjandet i TV ett halvår tidigare, då man med dold mikrofon kunde höra presidenten säga "Varför äter de inte bakelser?" när hon passerade ett av huvudstadens fattigare områden.
Åkarp kl 22.57
Åsa är förvånansvärt pigg efter den långa resan från Stockholm till Malmö, först två timmars tåg till Nyköping, sedan gengasbuss till Hässleholm och slutligen ett nytt och fint danskt tåg till Malmö. Det känns overkligt att vara i Skåne. Allt är så rikt och vackert. Allt sedan skåningarna i lokala val beslutade att tillhöra Danmark istället för Sverige.
Besöket hos dottern Marianne och dotterdottern Beata var lika uppiggande som vanligt. Åsa har lite svårt för barnbarnets förnamn, det får hon erkänna, men Marianne sa att det kändes som en Beata redan när hon låg i magen. Hemma i Stockholm hade dotterdottern antagligen tvingats bära ett pojknamn, som Birger, bara för att det var politiskt korrekt. Så har det varit ända sedan den nya namnlagen infördes.
Om Åsa var helt ärlig hade hon hellre åkt på en riktig semester istället, en sådan där Thailandsresa som folk gjorde förr i tiden innan koldioxidskatterna på flyget. Men numera får man vara väldigt glad att ta sig in i ett EU-land som Danmark igen. Passkontrollen är hård och man måste som svenska kunna visa att man har släkt i det EU-land man vill besöka för att få visum.
Åsa gick i delpension redan när hon var 60, men arbetar fortfarande några dagar i veckan med sin cykelreparationsfirma, trots att hon nu är 72. Medborgarlönen räcker helt enkelt inte till för att täcka kostnaden för resorna till dottern i Åkarp.
På nattduksbordet ligger en hel trave böcker. De flesta är gamla och slitna. Nya böcker kostar väldigt mycket, trots att bokmomsen avskaffats. Papper har helt enkelt blivit en bristvara i ett land som inte längre har någon egen industri att tala om. Hon bläddrar dock några sidor i Mona Sahlins memoarer ”Röd om kinderna”, där hon öppenmodigt berättar hur hon skäms över vad hennes samarbete med Miljöpartiet har lett till.
Åsa släcker lampan och ber till Gud att inte hon ska drabbas lika hårt som Mona Sahlin. Efter att Mona Sahiln publicerat sina memoarer spärrades hon i på Beckomberga sjukhus och boken brändes på bål. Allt på direkta order från Maria Wetterstrand. Åsa gömmer sitt tummade exemplar under kudden och somnar till slut, både hungrig och orolig för framtiden.
Kommentarer
Postat av: max
du kanske skulle vara tydligare med att novellen kommer från svd plus att argumentet att man försover sig på grund av att det inte är lika mycket bilar är idiotiskt.
Postat av: max
jag märker nu att det här inte är den faktabaerade version som publicerades i svd utan det här är en manipulerad version som inte är baserad på fakta
t.ex.svd versionen:
"Jan lägger undan tidningen och sträcker handen mot fotleden. Den elektroniska bojan kliar igen. Han hade i sin enfald trott att det skulle räknas som tillåten civil olydnad när han med regementets enda kvarvarande kanon sköt varningsskott mot kulturarbetarna som fått ta över hans kasern –han handlade trots allt i nödvärn – men han slapp i alla fall fängelse."
den här versionen:
"Jan lägger undan tidningen och sträcker handen mot fotleden. Den elektroniska bojan kliar igen. Han hade i sin enfald trott att det skulle räknas som tillåten civil olydnad att officiellt deklarera sin heterosexualitet – men han slapp i alla fall fängelse."
den version du publicerat här är nästan förtal.
Postat av: Nisse
Och du tycker inte att de rödgröna driver en statsfeministisk retorik som sätter män i underläga pga sin sexualitet?
Postat av: max
om det skulle vara så att det inte är okej med heterosexualitet så skulle ju även massvis med kvinnor hamna i underläge inte bara män, så jag håller inte med om ditt påstående
Trackback
