fucksociety

Jag har själv inte fått förmånen att ha egna barn. Det är några år kvar tills min avkomma kommer till jorden men det hindrar mig inte från att skriva detta inlägg. Jag har en dröm, om en framtid som är idealisk för mig, mina barn och barnens mamma. Det känns smått kontroversiellt och politiskt inkorrekt att jag som kille vill ta plats som förälder när det väl är dags för det. Dagens uppfattning verkar vara att endast mamman intresserar sig för barnens uppväxt. Jag hävdar att så inte alls är fallet.

Jag har en dröm, om en framtid som präglas av trygghet.

Jag önskar att jag och barnens mamma själva får bestämma när man ska vara hemma med barnen och även vem som ska vara hemma med dem. För vem vet bättre vad familjen och barnen behöver än familjen själv?

Jag önskar att när mina barn frågar varför deras klasskamrat har två pappor så önskar jag mig kunna säga att det är helt okej, för att de älskar varandra.

Jag önskar att jag aldrig behöver oroa mig för vad som står i mina barns skolböcker inte skulle vara sant.

Jag önskar mig kunna veta att att när mina barn börjar använda sig flitigt av internet att ingen kan se allt de gör online.

När mina barn frågar mig eller deras mamma varför deras kompis har sin skolavslutning i kyrkan önskar jag att man kan svara att vissa skolor gör så och andra inte.

När mina barn blir sjuka för första gången önskar jag att jag kan välja vilket sjukhus jag vill ta dem till. Samt att jag kan välja förskola och skola helt fritt.

Många av dessa saker finns redan, medans andra inte finns än. Men som sagt kommer det ta många år innan jag behöver tänka på det här på allvar. Men tills dess så ska jag fortsätta önska.